Tack Kawe, det var ett intressant inlägg, liksom svaren.Kawe wrote:Något som överraskade mig är att det inte finns någon "Social teori" bland alla teorier. Något som liknar mest är väl teori IV med en ganska skrattretande rubrik. Tycker dock att det är helt fel synvinkel på hela problemet faktiskt. Alla klubbrörelser handlar i grund och botten om att binda upp folk rent socialt. Det gäller att ha något gemensamt med folk som spelar eller skapa något som man kan ha gemensamt. Behöver ju inte vara gemensamt med alla men tillräckligt många och tillräckligt starkt.
(...)
Där har ni också det stora felet med den här diskussionen. Det är ingen idé att ni sitter här i någon låtsasbyråkrati och försöker komma fram till något. En god liknelse är ju hur dagens samhälle fungerar. Man påstår att ungdomarna blir dummare och dummare då mattekunskaperna har sjunkit. Snarare är det väl så att samhället om något har blivit dummare? Eller hur man slänger in folk på psykhem som om det vore en jättebra lösning istället för att göra något åt källan till problemet.
Jag tror att I är en ansats till en social teori: en klubb behöver en pålitlig kärna, en eller flera personer som fixar saker och lyckas skapa en samlande atmosfär.
Jag tror också att det är främst i klubbarna som det sociala kittet skapas eller fallerar. Det är förbundet som har en byråkratisk roll ( att administrera mästerskap, uttagningsregler, rankingsystem och så vidare). Om det är något sådant organisationsmässigt som kan förbättras så är det väl bra att diskutera sådana saker också.
Som kanske framgått av vad jag tidigare skrivit har jag lite svårt att se några stora missgrepp eller missförhållanden i den byråkratiska sfären, alltså i vad goförbundet gör, jag tycker att förbundet gör ungefär vad det kan göra - men om det kan visas att jag har fel så är jag förstås beredd att acceptera det. En svaghet i förbundets verksamhet han ha varit att vi varit dåliga på PR-verksamhet utåt. I den enkät jag gjorde för några år sedan var det många som tyckte att förbundet borde göra mer av det slaget, men vi har tyvärr inte kommit mycket längre ändå. Man kan tycka att förberedelserna inför EM borde kunna ge lite skjuts åt sån verksamhet under det kommande året.
Kvar står alltså: har gosverige misslyckats med något de senaste åren? Är det iså fall klubbarna som har misslyckats? Det egendomliga iså fall är ett det har varit en nergång i nästan alla klubbar samtidigt. Hur kan det komma sig, vi borde väl inte alla ha gjort samma misstag samtidigt?
Jag känner förstås bäst till Stockholmsklubben. Som redan nämnts är ett problem att flera av våra gamla stöttepelare har fallit bort mer eller mindre ( Dagge, Staffan, Erik Ekholm, Stefan Rosengren, Gustav, Eddie med flera). För Stockholmsklubben var Dagge under många många år den samlande punkten, han var alltid med och han tog sig alltid an alla nybörjare med samma varma själ. Man kan gott säga att han lärde upp flera generationer av spelare. Men flera andra som försvunnit på senare år bidrog också mycket, både socialt och pedagogiskt, inte minst med kontinuitet. Marcus W var en stor tillgång för klubben förra året, men har ju varit i Japan under hösten. Givetvis har vi kvar en del pålitliga klubbspelare som gör ett utmärkt "jobb".
Var man spelar nånstans kan vara en viktig faktor. Stockholmsklubben hade väldigt fina förutsättningar under de år vi hade mer seriöst spel med klubbmästerskap och höstturnering på klubben på onsdagar, medan vi på söndagarna träffades under mer avspända former på söndagar på Eddies restaurang, med god och billig mat och billigt öl. När Eddies restaurang stängde hade vi också en bra period på söndagarna på Sofija Skafferi vid Mariatorget, en kombination av trevligt umgänge och go, som många trivdes bättre med än de vanliga klubbkvällarna. Sedan även Sofija Skafferi stängt har vi haft svårt att återskapa den situationen, fast Ajanta var lite åt rätt håll åtminstone. Att hitta något trevligt söndagsställe igen skulle kunna hjälpa upp en hel del, misstänker jag.
Det kanske går att hitta på saker som skapar mer sammanhållning i klubben, gemensamma mål. En lagturnering mellan klubbar kanske kan vara bra ur det perspektivet, alla skulle kunna känna glädje i att träna upp klubblagen på alla nivåer. Överhuvud taget att hitta på några nya grejer som man kan samlas kring. Mats har just föreslagit josekiseminarier till exempel. Det kan vara en bra idé som gör att det känns mer lockande att komma till klubben. En förutsättning för sociala mekanismer är ju att man träffas överhuvudtaget.
Bortsett från att vissa personer försvunnit, har det i största allmänhet varit stor omsättning på klubbspelare i Stockholm de senaste åren. Det kommer visserligen nya, men rätt sporadiskt, man vet aldrig vilka eller hur många som kan tänkas dyka upp, vilket gör det tungrott att komma igång med några arrangemang - höstturneringen och klubbmästerskapet har frusit inne flera år nu. Att ordna kurser eller seminarier är knepigt eftersom det är svårt att ha koll på vilken nivå spelarna är på. Det brister i kontinuitet på flera sätt, tror jag.
En modell som vi försökt med tidigare år var att någon erfaren spelare skulle agera klubbvärd varje kväll, för att se till att de nya som kommer, liksom sporadiska besökare känner sig välkomna och dras in i verksamhet.
Vad kan man annars göra åt sociala aspekter? Fixa fester? Om de unga trivs bäst med varandra kanske det är bra att hitta former för dem att träffas för sig? Inte bara förstås, men som ett komplement? Är det bra att ordna tävlingar och annat åldersvis? I stockholmsklubben har vi diskuterat att t.ex. ge ett ekonomiskt bidrag till yngre spelare som skulle vilja åka nånstans, typ på junior-EM, eventuellt också en uttagninsturnering för unga, inom klubben. Är det en bra idé?
För några år sedan tror jag att Svenska Rummet på KGS var mer aktivt än nu, det ordnades regelbundna träffar som fungerade bra både pedagogiskt och socialt. Är det sämre nu? Varför då i så fall?
Ok, klubbarna har kanske misslyckats, men vad ska vi göra då? Dels behövs väl bra idéer, men framförallt personer som gör något. Diskussioner är alltid bra, men till syvende og sidst är det ju mer värdefullt att faktiskt göra något själv än att tala om för andra vad de borde göra, för att inte tala om att banka in att det som faktisk görs är dåligt, det är inte särskilt upplyftande för någon.
mvh
h.
