”Vi kan ta ett specifikt exempel, och jämföra med krigsmaskinen och statsapparaten med utgångångspunkt i spelteori. Låt oss betrakta schack och Go med avseende på pjäserna, relationen mellan dem och det rum i vilket spelet förs. Schack är ett stats- eller hovspel: kejsaren av Kina brukade spela det. Schackpjäserna är kodade, de har en inre natur eller inre egenskaper som ger upphov till deras rörelser, situtioner och konfrontationer. De är specificerade, hästen förblir en häst, bonden en bonde, löparen en löpare. Var och en är som ett utsagans subjekt, med en relativ förmåga; och de relativa förmågorna kombineras i ett utsägande subjukt, schackspelaren själv eller spelets egen form för interiöritet. Pjäserna i Go är däremot små kulor eller skivor, enkla aritmetiska enheter, och deras funktion är endast anonym, kollektiv, i tredje person: ’Det’ rycker fram, det kan var en man, en kvinna, en loppa, en elefant. Pjäserna i Go är element i en icke-subjektiverad maskinell sammansättning, deras kvaliteter är inte inre utan kommer ur situtionen. Därför är relationerna högst olikartade i respektive fall. I sin inre miljö har schackpjäserna bi-univokala relationer till varandra och till motståndarna: deras funtion är strukturella. En pjäs i Go har bara en yttre miljö, eller yttre relationer till nebulosor och konstellationer, enligt vilka den fullföljer funtioner som att sättas in eller ingå i en situation av typen angränsa, inringa, splittra. En Go-pjäs kan helt ensam synkront förstöra en hel konstellation, vilket en schackpjäs inte förmår (den kan bara göra det diakront). Schack är förvisso ett krig, men ett institutionaliserat, reglerat och kodat krig med främre och bakre linjer, olika slag. Det specifika med Go är emellertid ett krig utan slagordning , med varken konfrontationer eller återtåg, i sista hand utan slag: en ren strategi under det att schack är en semiologi. Till sist handlar det inte om samma rum: i schack handlar det om att skapa ett stängt rum, alltså att gå från en punkt till en annan, att ockupera ett maximum av plats med ett minimum av pjäser. I Go handlar det om att skapa ett öppet rum, att behålla det, att behålla möjligheten att dyka upp på vilken som helst punkt: rörelsen löper inte längre från en punkt till en annan, utan blir evig, utan syfte eller mål, utan utgångspunkt eller ankomst. Go-spelets ’släta’ rum mot schackets ’räfflade’. Go-spelets nomos mot schackspelets Stat, nomos mot polis. Detta beror på att schack kodar och avkodar rummet, under det att Go fortskrider på ett helt annat sätt, genom att territorialisera och deterritorialisera det (att göra det yttre till ett territotium i rummet, att konsolidera detta territorium genom att konstruera ett annat angränsande territorium, att deterritotialisera fienden genom att splittra hans territorium inifrån, att deterritorialisera sig själv genom att ge upp, flytta någon annanstans…). En annan rättvisa, en annan rörelse, en annan rumtid.”
Gilles Deleuze, 1227 – Traktat om nomadologin: Krigsmaskinen