Terminologi på svenska

[henric]

Med anledning av återupptäckten av PA Lunds förträffliga ordlista,
enligt många något av en svensk nationalskatt på go-området.

När det begav sig hade vi en diskussion igång om lämpliga
gotermer att använda på svenska. Det är ett intressant ämne
tycker jag, bl.a. eftersom det har många paralleller på andra
områden i livet.

Det finns ju ett antal olika vägval:
Att översätta termerna till helt svenska ord.
Att använda de japanska termerna.
Att använda de engelska termer som man är van vid
från de många läroböckerna på engelska.

PA företrädde ofta ståndpunkten att man gott kan
använda de japanska termerna. Erik Ekholm hittade på många
helsvenska alternativ.

Bland annat kan man undra om det hänt något på terminologiområdet under det gångna decenniet? Eller använder vi precis samma termer då som nu?

De japanska termer som tagits upp i de engelskspråkiga
böckerna använder vi förstås: kakari, tesuji, miai, keima, moyo osv.
Men hur är det nu med de termer som blivit översatta i de
engelska böckerna - säger vi pincer, hasami eller Eriks "klämma"?

De första goböckerna på engelska använde många japanska termer, så den äldsta "generationen" gospelare är rätt slängda i såna. Sedan blev fler engelska nytermer accepterade.
Det är väl två viktiga saker som hänt under de senaste 5 åren:
dels har koreanerna gått lite på offensiv genom att använda koreanska termer i de böcker som översatts från koreanska. Dels har ju många tittat på Hikaru anime - har det lett till att termer som tex 'kosumi' blivit vanligare på svenska? Förresten kanske det läses mindre böcker nuförtiden, relativt sett? Har vi fått in någon kinesisk term alls via kinaresorna eller våra egna starka kinesiska spelare?

Så långt ordlista från deskriptiv synpunkt.
Man kan ju se ordlistor som normativa också.
För min del tycker jag inget vidare om de engelska termerna,
de faller inte så lätt in i svenska flytet, de känns traditionslösa
och har inte några stora fördelar när det gäller den omedelbara
förståelsen. Svenska termer är svåra att hitta på och ännu
svårare att få genomslag för, när vi inte har någon litteratur
på svenska. En annan nackdel med vanliga svenska ord är
att vardagsbetydelsen kan flyta ihop med den precisa
fackbetydelsen och göra termen mer vag och därmed svårbegriplig.
Jag tycker det är trevligt att använda japanska termer, dels
för att det då är uppenbart att termerna är precisa fackord, dels
för att det känns bra med ett språk i kontakt med en stark
tradition. Men det är onekligen en nackdel att de är svåra att
lära sig om man inte kan någon japanska alls. Det är ju också
en rimlig synpunkt att det är obalanserat att bara följa japanska
normer, när även Kina och Korea rimligen har en viktig roll.

mvh
H.

[A-lan]

engelska böckerna - säger vi pincer, hasami eller Eriks "klämma"?

Pincer, som i den militära strategiska termen, känns rätt passande.
Borde det inte finnas ett motsvarande militärt ord på svenska?
Klämma funkar väl, men det låter lite mesigt.

[pem]

engelska böckerna - säger vi pincer, hasami eller Eriks "klämma"?

Pincer, som i den militära strategiska termen, känns rätt passande.
Borde det inte finnas ett motsvarande militärt ord på svenska?
Klämma funkar väl, men det låter lite mesigt.

Eh? "pincer" är en slags tång.
I militära sammanhang är det nog bildligt, precis som "kniptångsmanöver" på svenska.

[A-lan]

Eh? "pincer" är en slags tång.

Ehm... Tja, det säger en del, att jag är mer bekant med militära användningar av ord, än med ord för verktyg...